Sphynxgalningar

Jag heter Kapten Luca jag. Jag är äldst i kattskaran. Jag trodde jag skulle få fortsätta att vara ensam katt, men tydligen så trodde min mamma att jag behövde en lekkamrat annat än hunden.
Bara för att jag ylade så mycket när hon inte var hemma. Men så lite hon visste, jag ylade ju av glädje.. här bodde jag i en lya i stan med en hund som kompis å massor av gos var dag. Ja, kanske var det lite sant.. jag att jag var lite ledsen att inte ha en katt vän, för det var jag. Jag önskade mig en allierad att busa med, men inget gos tack!

Japp, efter några månader tillkom syster Fiona till många människors förtvivlan, hon är inte alls lika vacker som jag med min gråa kungliga färg. Fiona är rosa och har en djävuls utseende. Men det var skönt att hon flyttade in. Hon delar mitt intresse med att busa, och framförallt öva in nya karate slag och sparkar.

Hon gillar inte gos katter emellan, det är bra de.. för de gillar inte jag heller.

Jag har levt kung här i hemmet, jag har fått allt gos, för ingen vill ju gosa med Fiona, hon tror att hon är någon typ av prinsessa och hon vet inte heller hur man gör när man gosar-

(Förutom med matte dom andra lillmattarna dom gillar hon inte, snobb princessa)

Ja... sen kom den där Woffe, ja eller skitunge som han kallas. Han är dryg han. Han ska alltid stå i centrum. Skitunge är som Fiona på det sättet att han vill busa, det är bra... men han vill även gosa, katter emellan.. det gillar inte riktigt jag. Han vill även sova i min korg och sånt där, det är jobbigt!

Idag har vi alla kattorna badat, det var rent ut sagt fördjävligt, ingen ska tvinga mig till något. Nä nä.

Det positiva var att skitungen blev helt matt och skulle sova. Då fick jag chansen till gos, sånt gillar jag!

PS jag är snygg och den som sa jag dregglar har blibit missinformerad, tack för mig!

Jag heter Woffe jag

Jag är bara en liten kattOnge, det är iaf vad de andra säger om mig. Ja inte bror Luca och syster Fiona då, de kallar mig bara skitunge.

När julen nalkades och alla hade fullt upp med att ränna runt på stan och handla julklappar å laga julskinka. Hände något konstigt med ett av mina bakben. Jag minns inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt så gjorde det fy kattanas ont. Det var det värsta jag som liten kattonge varit med om, ja förutom att inse att jag måste bo med katt-fiona.

Efter olyckan med mitt ben låg jag i chock i min husmammas rum inbäddad i syster fionas säng med en massa varma filtar. Jag var i chocktillstånd i minst  en dag innan jag började prata som jag brukar göra.

Men, som den lilla kattonge jag är så försökte jag springa runt som vanligt ändå. Men det är konstigt det där. När man är en liten katt och har ont så kan man inte längre springa som förr.

Ja som ni kan tänka då fick jag ännu mera uppmärksamhet från min mamma och mina syskon än jag någonsin fått tidigare. alla ville klappa å gosa och hjälpa mig upp på saker, men fy kattan va jobbiga de blev ibland, jag ville ju spöa fiona och luca men mina krafter hjälpte inte till.

Sedan... dagen innan julafton insåg väl de där hemma att mitt ben inte skulle läka av sig själv. Så jag åkte iväg till nåt konstigt ställe med massor av andra djur å människor i konstiga blåa kläder. Jag fick sova i en bur! Kan ni tänka er en BUR!? Jag... jag som bara är en liten kattOnge.. det fick mig att tänka på den gången då min mamma utan vetskap skulle mosa in mig i en liten bur där redan katt fiona och kattbror luca satt. Jag sa ingenting... jag tänkte att snart kommer väl mamma på att vi alla tre inte får plats i samma bur. Ja ja.. men nog med det.

så .... ibland tog de ut mig ur buren å gosade med miiiig, lokaltidningen va även där och fotade mig, de hade väl hört nyheten.. att jag, lilla kattongen var där.

Sen äntligen blev jag hämtad av alla de där konstiga filurerna.. jag var lite groggy då så jag minns inte så mycket mer än att jag fick en massa små pussar.

Jag är nog den sötaste lilla kattongen i världen. För när jag kom hem blev jag så ompysslad så jag inte visste vad jag skulle göra... jag fick följe till toaletten och maten serverad vid tassarna.

Men det värsta var den där tratten jag var tvungen att ha på mitt söta lilla huvude. Jobbigaste var det när jag ville snutta, så som små kattongar gör. Ja ni vet när man blir så gosig så man tror att man själv är ens mamma? Fast alla blir sa arga på mig när jag snuttar, jag förstår dem inte, kan de inte bry sig om något annat! Ja som när fiona morrar åt mig, ja det är något att bli arg för.

Jag har en bror, han heter katt bror luca, han är grå och fin, jag hör alltid de andra i huset säga: -vad har hänt med luca, han va ju så gosig innan.. och inte nu längre. deesutom tyckte båda två jag luktade konstigt när jag kom hem.

Jag vet varför. Det är för jag flyttade hit med mitt söta nylle och tog platsen i soffan som en riktig maffia boss. Ja just ja!! Tratten snackade vi ju om.

Tratten fångade även in alla ljud, som en megafon fast åt andra hållet. Det var jobbigt, jag blev som min katt matte, döv tillslut för alla bara skulle ropa å prata med mig.

Jaaa... jag är bara en liten kattonge, jag är så söt.

Hja.. men igår då togs stygnen äntligen bort. Det va så skönt, äntligen kunde jag tvätta det där stället som hade kliat så länge. Jag satt minst en halvtimme och tvättade mig själv efter trattens bortkomst. Efter det så busade jag hela kvällen. De där människorna trodde väl att de skulle få gosa nu, men där trodde de fel. För nu är kottonge fri och ska på nya äventyr!