Sphynxgalningar

Jag heter Woffe jag

Jag är bara en liten kattOnge, det är iaf vad de andra säger om mig. Ja inte bror Luca och syster Fiona då, de kallar mig bara skitunge.

När julen nalkades och alla hade fullt upp med att ränna runt på stan och handla julklappar å laga julskinka. Hände något konstigt med ett av mina bakben. Jag minns inte riktigt vad som hände, men helt plötsligt så gjorde det fy kattanas ont. Det var det värsta jag som liten kattonge varit med om, ja förutom att inse att jag måste bo med katt-fiona.

Efter olyckan med mitt ben låg jag i chock i min husmammas rum inbäddad i syster fionas säng med en massa varma filtar. Jag var i chocktillstånd i minst  en dag innan jag började prata som jag brukar göra.

Men, som den lilla kattonge jag är så försökte jag springa runt som vanligt ändå. Men det är konstigt det där. När man är en liten katt och har ont så kan man inte längre springa som förr.

Ja som ni kan tänka då fick jag ännu mera uppmärksamhet från min mamma och mina syskon än jag någonsin fått tidigare. alla ville klappa å gosa och hjälpa mig upp på saker, men fy kattan va jobbiga de blev ibland, jag ville ju spöa fiona och luca men mina krafter hjälpte inte till.

Sedan... dagen innan julafton insåg väl de där hemma att mitt ben inte skulle läka av sig själv. Så jag åkte iväg till nåt konstigt ställe med massor av andra djur å människor i konstiga blåa kläder. Jag fick sova i en bur! Kan ni tänka er en BUR!? Jag... jag som bara är en liten kattOnge.. det fick mig att tänka på den gången då min mamma utan vetskap skulle mosa in mig i en liten bur där redan katt fiona och kattbror luca satt. Jag sa ingenting... jag tänkte att snart kommer väl mamma på att vi alla tre inte får plats i samma bur. Ja ja.. men nog med det.

Jag fick sova dan efter jag kom dit de va skönt, men när jag vakna va tratten där.. för ja ginte skulle slicka på stygnen sa dom. De va rätt tråkigt sitta i en bur men jag tjata till mig massa

så .... ibland tog de ut mig ur buren å gosade med miiiig, lokaltidningen va även där och fotade mig, de hade väl hört nyheten.. att jag, lilla kattongen var där.

Sen äntligen blev jag hämtad av alla de där konstiga filurerna.. jag var lite groggy då så jag minns inte så mycket mer än att jag fick en massa små pussar.

Jag är nog den sötaste lilla kattongen i världen. För när jag kom hem blev jag så ompysslad så jag inte visste vad jag skulle göra... jag fick följe till toaletten och maten serverad vid tassarna.

Men det värsta var den där tratten jag var tvungen att ha på mitt söta lilla huvude. Jobbigaste var det när jag ville snutta, så som små kattongar gör. Ja ni vet när man blir så gosig så man tror att man själv är ens mamma? Fast alla blir sa arga på mig när jag snuttar, jag förstår dem inte, kan de inte bry sig om något annat! Ja som när fiona morrar åt mig, ja det är något att bli arg för.

Jag har en bror, han heter katt bror luca, han är grå och fin, jag hör alltid de andra i huset säga: -vad har hänt med luca, han va ju så gosig innan.. och inte nu längre. deesutom tyckte båda två jag luktade konstigt när jag kom hem.

Jag vet varför. Det är för jag flyttade hit med mitt söta nylle och tog platsen i soffan som en riktig maffia boss. Ja just ja!! Tratten snackade vi ju om.

Tratten fångade även in alla ljud, som en megafon fast åt andra hållet. Det var jobbigt, jag blev som min katt matte, döv tillslut för alla bara skulle ropa å prata med mig.

Jaaa... jag är bara en liten kattonge, jag är så söt.

Hja.. men igår då togs stygnen äntligen bort. Det va så skönt, äntligen kunde jag tvätta det där stället som hade kliat så länge. Jag satt minst en halvtimme och tvättade mig själv efter trattens bortkomst. Efter det så busade jag hela kvällen. De där människorna trodde väl att de skulle få gosa nu, men där trodde de fel. För nu är kottonge fri och ska på nya äventyr!

Just ja glömde den sk nyårsafton.. de va KUL men inte fick man kolla ut genom fönstret i fred.. matte fick klättra upp hämta mig,,, du fååååååååår inte klättra Woffe du har brutit beeeenet..
Så fick jag sitta på toa ett tag för hon hann inte med.. hm precis som en tratt hindrar ens personlighet...




Matte tillägger
Bakbenet saknar den övre höftkulan och så snart musklerna är tillbaka så ska de va som vanligt.. elelr hm katten ÄR redan som vanligt men de lilla vinglet o ostabiliteten ska förbättras...
Hur de gick till ingen aning vakna mitt i natten vilket jag aldrig gör annars... gick upp på toa o där satt han..
Vi åkte in då de visade sig att de inte va en sträckning.. ingen svullnad inge nå...

Inte ens vet kände nåt så de blev några röntgenbilder o då såg man att höftkulan va av.. eller straxt under...
Så jag höll på svimma av och skallen höll på sprängas av alla hur/varför/vad/hjälp
Men efter ett samtal med C så lugnade jag ner mig och vi lämnade kvar honom på Strömsholm, där han opererades dan före julafton.

Ringe på julafton o fråga hur de va med Woffekatt och då skratta hon lite och sa han mådde bra och han var pratig, kelig och mysig.
Dan efter julafton fick vi hämta honom och hans fina tratt och de har fungerat jättebra.
Luca o Fiona tyckte så klart ha lukta fasa men dom har iaf vart snälla mot honom.

En tratt hindrar inte en kattOnge kan man väl samanfatta de...
Och ett brutet ben känns inte roligt men de går fixa iaf i de här fallet.

Nu ska vi sitta i soffan en stund.. om han inte ska sprätta runt i vanlig ordning...