Underbara bäbis...
När jag skaffade Bernard var jag väldigt skeptiskt. Inte över att få mig en vän.. utan för ansvaret som tillkommer. Är man i sina bästa år och lever livet.. så passar det inte alltid att säga upp sin frihet.
Men.. jag tänkte.. jag har ju mamma annars. hon skulle älska honom som sin egen.
För vem kunde inte motstå det här trynet när annonsen dök upp på blocket
Redan innan vi åkte för att titta på honom så hade jag bestämt mig (mot min vilja..haha) att han skulle med hem. Mamma generna i mig väcktes och plötsligt hade jag fixat detta till hans hemkomst
Ja.. dagen Bernard flyttade hem till mig föddes massor av ångest. Han fick mig att känna mig låst och inte så fri som jag var innan.
men, Idag är Bernard det bästa som har hänt mig. Han är min lilla ögonsten.
och det är han trots att han är så dryg att klockorna stannar.
Men ja.. han är min lilla fettounge.
Bernard den vackra
han är så fotogenisk den lilla grisen
hm
Har jag inte 3 katter?
Woffe
gillar jaga 
dom andra två va måttligt intresserade han gick in för de ordentligt, så vi lyckades jaga ut den levandes...
Fiffi öppnar dörren till sopskåpet för de är där dom kommer in.
Woffe kan inte öppna själv så han får snällt vänta på hjälp..
Ok inte så nice med möss inne.. men lte mässingnät ska nog stoppa dom kanske.
Idag
åkte jag 80 mil för hämta en gnällpojk...
mu ja vill keeeelaaaa.........
jag lurade dom.. lös...
*kela, dreggla, kela*
*myyyyys myyyyyyyyyyys*
*tugga, dreggla*
ahhhh nu ska de leeeeeeeeekas...
nop in i buren igen..
Nu är han hemma nytvättad o totalt odresserad .. man går INTE på bärbaras tangentbord..
en söt bild på Bernard oxå...
de börjar bli kallt ju...
hej hopp
vi har tänt brasa nu.. Woffe hitta sin älsklingsleksak
Och nu klappa Luca och han till varandra ovanför mina fötter i soffan.. huga
Nåja löser sig sen
