Sphynxgalningar

När jag skaffade Bernard var jag väldigt skeptiskt. Inte över att få mig en vän.. utan för ansvaret som tillkommer. Är man i sina bästa år och lever livet.. så passar det inte alltid att säga upp sin frihet.

Men.. jag tänkte.. jag har ju mamma annars. hon skulle älska honom som sin egen.

För vem kunde inte motstå det här trynet när annonsen dök upp på blocket

Redan innan vi åkte för att titta på honom så hade jag bestämt mig (mot min vilja..haha) att han skulle med hem. Mamma generna i mig väcktes och plötsligt hade jag fixat detta till hans hemkomst

Ja.. dagen Bernard flyttade hem till mig föddes massor av ångest. Han fick mig att känna mig låst och inte så fri som jag var innan.

men, Idag är Bernard det bästa som har hänt mig. Han är min lilla ögonsten.

och det är han trots att han är så dryg att klockorna stannar.

Men ja.. han är min lilla fettounge.